﻿Saken är väl denna gången <i>den</i>, att det
icke är så mycket notiserna om hrr Hedlunds
och Posses möte vid jernvägsstationen eller
om den förres resa (“i politisk mission“?) till
Gunsdal, som kommit N. A:s nuvarande ut-
gifvare att anställa gallsjuka betraktelser der-
öfver, att det måste vara <i>hvarje</i> tidningsut-
gifvares oblida öde att äflas efter att person-
ligen glänsa på den politiska arenan <i>eller ock</i>
att i evighet afundas dem, som der frossa af
det mer eller mindre smickrande uppseende
de väcka. Vi ha nämligen i dagarna ock-
så omtalat telegrafkommisarien Gumælii
resa till Norge, och då måste naturligt-
vis N. A:s nuvarande utgifvare ge-
nast gripa till vapen. Det kunde annars
hända, att telegrafkommisarien ett tu tre
genast komme sättande tillbaka till Örebro
igen och tillkännagåfve, såsom det förut
händt en gång, att han sett sig föranlåten
att åter taga redaktionstyglarna i sin starka
hand, kanske med tillägg att dermed äfven
borde följa nedsättning i interimsredaktörens
löneinkomster.